Äpplet faller inte långt

Det är klart. Om mamma gör det så vill han också göra det. “Mamma, jag vill också virka!”

Med full koncentration. Och tungan rätt i mun. Idag har han övat lite grann, och undrar just om han inte fick ihop det hela. Först var det luftmaskor. Och sen blev det fasta maskor. Det går riktigt bra mellan varven. Det är ju en del moment att hålla koll på. “Mamma, ska den igenom en eller två?”

Och så sitter vi där en stund. Tillsammans, med varsitt handpyssel. En liten lugn stund, bara vi två.

 

visa dölj 5 kommentarer

Annixen. - Så roligt när de börjar knåpa själva! Idag har jag och min äldsta knytit vänskapsband för fullt! Mycket tack vara videon du tipsade Weronica om :)

Pernilla - Wow! Imponerande. Så långt sträcker sig inte ens mitt tålamod – som till virkning. Men lite armband ska jag nog få ihop – så snart jag fått fatt på garner :-)

mammaxtre - Men så mysigt. Sådana stunder hade jag med min mormor. Härliga minnen.

Ha det fint

Weronica – En mammas dag - Så söt :) En virkskola skulle jag vilja gå i också. För hur många vänskapsarmband kan man ha runt armen ;) ?!

cc - Vad kul det är när dom små börjar pyssla själva så.
Det är inte alla som kan virka idag?
Duktig!

kram CC

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*

There was an error submitting your comment. Please try again.